Stanna upp och känn...
En text jag skrev någongång, någon annanstans...
Jag har börjat inse saker, kanske är det något som handlar om självinsikt. Man inser att saker man tidigare gjort och kännt inte var som man trodde, eller som de verkade. Tid och rum förändras hela tiden och ens synsätt förljer med i samma förvandling. tiden går fortare och fortare och ibland har jag svårt att hinna känna efter. Något som jag borde prioritera mer.
Det är konstigt hur vissa saker stannar kvar vid en. En känsla, en tanke, en vilja, en färg. Ett namn.
Tiden går snabbt och snart är jag där. Ett namn.
Hur mycke tman än försöker stannar deet kvar, i sinnet, i tanken. Tiden går och ändå stannar de. känslorna, tankarna och viljorna. Ett namn.
Ibland önskar jag mig tillbaks. Till då, till förr.
Ibland önskar jag att allting stannade, bara gav upp. och ibland önskar jag det motsatta. någonstans långt bort i fjärran, i solen, i värmen!
Längtan till någon annanstans...
Jag längtar någonstans. det känns som att jag sitter fast i mitt liv. ett liv som för visso är helt underbart.. men bara tanken på att jag sitter fast gör att jag vill någonannanstans... satt på tåget från göteborg till hem.. hem till luleå. resan tog ca 22 timmar... och sanningen är det att det är 22 timmar ifrån mina bästa vänner... HALLÅ! är det så det ska vara!? ANDREA....! 
jag kan inte bara dra... det finns fler saker än en som håller mig fast i mitt liv... en utbildning, ett studielån en stor lägenhet. och min evishet... FAN FAN FAN!
jag skulle helst av allt bara dra till, tja låt säga olle, i thailand. jobba hos honom som snorkelguide en säsong. såsom lars gjorde.. vara borta och inte sitta fast...!
någon som känner igen sig?!
jaja... nästa vecka börjar nolleperioden i luleå! kul blir väl det... utan snus, sömn och mat i två veckor... yippie!
kram på er alla! nu drar jag
vår vänskapskrets...
är det inte så att man bara älskar allesammans?! att man är som en enda stor familj och kan säga allt till varandra.. även bete sigg hursom mot varandra.. man har som inget att dölja, alla vet alllt ändå... 
